Epidural- STAT!

Hela helgen har jag haft ont i svanskotan, och därför inte kunnat njuta fullt ut av alla festligheter, även om jag har haft jäkligt kul...

Men när jag på lördagskvällen sväljer ner värktabletterna med en flaska vodka för att inte börja gråta av smärtan, då började jag inse att nåt var fel...

Söndagen myste vi, kollade på underbara Spooks och Top Gear,men det var liksom i en dimma för mig.
På måndagen var det så pass illa att jag bad brorsan köra mig till akuten.
Tänkte att jag skulle vara där nån timme, få antibiotika som vanligt och åka hem lagom tills mamma kom hem.

Icke.

Allvarligt inflammerad cysta på svanskotan, akut operation.

akut, my ass. (bokstavligt talat.)

09.00 tisdag morgon rullar sköterskorna in mig mot kirurgen.
Ryggmärgsbedövning (för att dom gärna inte söver diabetiker....rasister)
och sen börjar dom karva.

en ungefär 10 cm stor cysta tas bort, och jag hör hur dom skrapar på kotan...
som naglar mot stengods ungefär.

Epidural är jävligt skumt, men ganska roligt..!
Man ser hur folk lyfter dig, flyttar dina ben, och du vet att dom just nu skär in till ryggraden...men du känner inget.!

Jag hade god lust att passa på och hugga mig själv i låret med en gaffel...bara för att prova! :-)

Nu sitter jag här, med en helt otrolig smärta, och undrar om dom inte kunde ha gett mig bedövningen hela dom här veckorna..?

Dessutom dom enda två veckor som Macke är hemma...så jävla typiskt. så jävla tråkigt... fy fan.



sitter i Skarphagen medan mamma sover på soffan.

idag har jag gjort Makaron-pudding, tre rabarberpajer och rabarbersaft...
nu då?