Snöstorm

Just nu tittar jag ut, och undrar hur i helvete jag ska kunna ta mig nånstans....

Utomhus ser det ut, som det känns i mitt huvud.
För mycket saker som virvlar...praktiska, känslomässiga, stressiga..ja, allt.

Och jag förstår inte hur min far ska kunna flyga hem i det här..helt sjukt.

Men mitt i allt tänkande, virvlande, sorterande, skrattande och gråtande så stannar mitt huvud upp och det enda jag kan tänka på...
är min mormor.

Hur mycket jag faktiskt saknar henne, allt jag inte sa och gjorde.

det får allt det andra att bli små, futtiga saker som kommer lösa sig med tiden, även om man inte tror det.

Det kanske är bra att tänka så, för att få lite perspektiv..men just nu, när jag inte får hjälp nånstans,sitter i telefonkö i två timmar, och vädret bara blir värre och värre... då känns det inte bra, och vinflaskan ser mer och mer lockande ut.

Jag är så glad över att jag åtminstone har vänner och familj som lättar upp, hjälper till, tröstar eller få en att glömma...
några sådana ska jag träffa ikväll.

Mansgrisen- Out.

Silence is golden....

Okej. sjuk igen.
Men för kanske första gången, inte I Bryssel!

Bara ett problem...

Jag trodde det var en vanlig förkylning... snuvig, hostar och lite febrig...
Tills jag öppnade käften (efter en stunds tystnad) och ut kom bara "Vääääääässsss,,,,,........ pip."

jättevackert.
Jag började asgarva av ren chock, men ut kom bara "host, host,väs,harkel,väs,host,,,,,........ pip"

Jag har fattat att jag pratar ganska mycket, och om onödiga eller konstiga saker, men aldrig så mycket som nu när jag tittar på blocket jag använt som kommunikationsmedel under kvällen...:

"Hans mest kända roll var som antingen Batman eller Jim Morisson.."
"Jag tror han heter Tom Sizemore"
"Valnöt, tack."
"Visst är det där Bubba från Forrest Gump, Han med räkbåten?"
"Kan jag få en öl?"
och två olika lappar där det står "Pacino" och "DeNiro", eftersom mamma inte kan skilja dem åt, som ivrigt slängdes upp i luften när de kom i bild, för att "hjälpa till".

(Ja, vi tittade på "Heat" på Svt.)


hosthost vääääääääss......... nu går jag ut och röker... :-)

Bryssel, bitches...

Jomenvisst serrö..

10 dar i bryssel tar på midjemåttet, psyket och levern....men på rätt sätt.

Min mamma kan vara frustrerande, krävande och konstig...
men en av de största anledningarna till att jag älskar henne så mycket, är att hon är aldrig...aldrig.. tråkig.

Hon kommer på nya ideer, nya tankesätt, nya maträtter, drinkar,ställen, bussar, killar, looker och allt vad man kan tänka sig!


Jag har tänkt mycket.
och handlat ALLT för mycket
och druckit mycket (gott.)
och connectat med päronen igen, det är lite därför mamma och jag gör den här resan varje år.



trött är jag iaf. och lite full... /sneglar mot whiskeyflaskan) men inte tillräckligt.............



puss