Snöstorm

Just nu tittar jag ut, och undrar hur i helvete jag ska kunna ta mig nånstans....

Utomhus ser det ut, som det känns i mitt huvud.
För mycket saker som virvlar...praktiska, känslomässiga, stressiga..ja, allt.

Och jag förstår inte hur min far ska kunna flyga hem i det här..helt sjukt.

Men mitt i allt tänkande, virvlande, sorterande, skrattande och gråtande så stannar mitt huvud upp och det enda jag kan tänka på...
är min mormor.

Hur mycket jag faktiskt saknar henne, allt jag inte sa och gjorde.

det får allt det andra att bli små, futtiga saker som kommer lösa sig med tiden, även om man inte tror det.

Det kanske är bra att tänka så, för att få lite perspektiv..men just nu, när jag inte får hjälp nånstans,sitter i telefonkö i två timmar, och vädret bara blir värre och värre... då känns det inte bra, och vinflaskan ser mer och mer lockande ut.

Jag är så glad över att jag åtminstone har vänner och familj som lättar upp, hjälper till, tröstar eller få en att glömma...
några sådana ska jag träffa ikväll.

Mansgrisen- Out.