Buzzbuzzbuzz

Oj vad mycket det är nu.
Konstant tidiga morgnar...
Augustifest, filmpremiär,prov,Bolvik, Resa, övningsköra osv.osv.

Är ganska trött, men farbror doktorn gav mig roliga tabletter som ska hjälpa mot sånt.
Väldigt skumma, och jag försöker äta dom så lite det går, men ibland måste man.

På torsdag åker jag och Stefan till Bolvik och campar med Bf-gänget.
Ska bli så oerhört kul, hoppas det inte regnar allt för mycket bara!

Min kära bror har tydligen blivit lite besatt av iden att kasta gris på riktigt, och jag har nu tagit över den besattheten!

Hans ide var att måla prickar på två grisar, lägga dom på varsitt biltak, backa och sen axa mot varandra så grisarna far av i olika formationer....

I mitt huvud snurrar bilder av...ja, ni vet när man hade "äggkastning" på olika skolträffar. Man hade regnkappa på sig, kastade ägget och gick längre och längre ifrån varandra...så tänkte jag...fast med en kulting...?

Började Googla och Youtuba ämnet, och fick fram det här:



Jag kan inte komma över det! Någonting med aerodynamiskt fläsk får mig att gråta av lycka!
Jag pig-gnade (*fniss*) verkligen till nu på håltimmen när jag kollade på div gris-videos.

Jag rekommenderar det starkt!

Baccus...

Allt är inte riktigt okej...och jag har insett det nu...blick..
mitt huvud...äh...vad fan...skit samma, är vad jag alltid säger...för allt...
Jag känner mig som en jävla utomjording när jag försöker förklara....som att jag inte är här... hej, min vän...

Jag går och lägger mig, så får vi se vad som händer...

alltid nåt skit...eller bra...eller överraskande...kanske bara är alkoholen...men jag vet fan inte... tror inte det...

Ska man inte kunna ta ett glas vin?



mojje...


inte okej...

Dagen hittills...

Vaknat: Check
Ätit värktabletter: Check
Insett att klockan är halv sex: Check
Druckit för mycket kaffe: Check
Ätit falukorv: Check
Slagit i den brutna tån: Check
Träffat morgontrötta rumskamrater: Check
Funderat på att fiska upp, den från balkongen nedtrillade handduken med metspö: Check
Handlat: Check
Bytt bandage för andra gången och haft ont i rumpan: Check
Städat balkongen: Check
Nojjat över framtiden: Check
Kollat FB för många gånger: Check
Nojjat över hur jag betedde mig i fredags, och fått vissa saker berättade för mig: CHECK!

Okej...

Pimpa balkongen: nope
Handla mat: Nope
Städat garderoben: nope
Hört av mig till vänner/familj: Nope
Mått dåligt över vädret: Nope
Kräkts: Nope
Städat sovrummet: Nope
Tvättat: Nope

Sovit: ........Nope.


Jag hoppas att ta i tu med hälften av den andra listan idag, men ögonen börjar bli lite grumliga, ryggen trött och huvudet tungt...så vi får se.

Ska börja med att försöka inhalera lite kaffe och pimpa balkongen...det är ju roligt iaf.

pussar

Vissa människor......

Nu har jag säkert berättat den här historien för hela min bekantskapskrets, men herregud...vad håller folk på med?!

Ska kliva på spårvagnen ner mot Grand Hotel för att spela in det sista på filmen,
det är en sån där riktigt hög spånka, med trappor och smala dörrar.

Av kliver (eller försöker kliva) en lite dam med kappa, handskar och nyfixat hår.

Hon har problem med att ta sig ner för trappen, så jag säger lite vänligt
"Du kan grabba tag i min arm om du behöver"

Till svar få jag en eldad blick och en skrikande röst:

"GRABBA TAG? NEJ, USCH! FÖRSVINN MED ER!...............SLYNA!!!"



Vad i..?

Jag blir så jäkla förvånad att jag inte säger nånting..hoppar på spårvagnen och håller nästan tillbaka tårarna.
Jag blev så jävla chockad!

Nu i efterhand är det förbaskat jävla roligt...men fan inte då!

Vad hade hänt henne att hon reagerade på det sättet?

antar att jag aldrig får veta...





"SLYNA!!!"

Epidural- STAT!

Hela helgen har jag haft ont i svanskotan, och därför inte kunnat njuta fullt ut av alla festligheter, även om jag har haft jäkligt kul...

Men när jag på lördagskvällen sväljer ner värktabletterna med en flaska vodka för att inte börja gråta av smärtan, då började jag inse att nåt var fel...

Söndagen myste vi, kollade på underbara Spooks och Top Gear,men det var liksom i en dimma för mig.
På måndagen var det så pass illa att jag bad brorsan köra mig till akuten.
Tänkte att jag skulle vara där nån timme, få antibiotika som vanligt och åka hem lagom tills mamma kom hem.

Icke.

Allvarligt inflammerad cysta på svanskotan, akut operation.

akut, my ass. (bokstavligt talat.)

09.00 tisdag morgon rullar sköterskorna in mig mot kirurgen.
Ryggmärgsbedövning (för att dom gärna inte söver diabetiker....rasister)
och sen börjar dom karva.

en ungefär 10 cm stor cysta tas bort, och jag hör hur dom skrapar på kotan...
som naglar mot stengods ungefär.

Epidural är jävligt skumt, men ganska roligt..!
Man ser hur folk lyfter dig, flyttar dina ben, och du vet att dom just nu skär in till ryggraden...men du känner inget.!

Jag hade god lust att passa på och hugga mig själv i låret med en gaffel...bara för att prova! :-)

Nu sitter jag här, med en helt otrolig smärta, och undrar om dom inte kunde ha gett mig bedövningen hela dom här veckorna..?

Dessutom dom enda två veckor som Macke är hemma...så jävla typiskt. så jävla tråkigt... fy fan.



sitter i Skarphagen medan mamma sover på soffan.

idag har jag gjort Makaron-pudding, tre rabarberpajer och rabarbersaft...
nu då?

Tiden går....

Oj, vad länge sen jag bloggade..

Har haft fullt upp med skola, jobbsökeri, fester, föreläsningar och annat.

Känner mig rastlös och lite schizofren...







Lugn, centrerad, fokuserad, plugghuvud med riktigt logiska tendenser..















Eller inte...

I helgen blir det Bf-Helg iaf, då jävlar.. då ska jag slappna av och bara ha kul med dom bästa människorna i världen!

A new low....

Jag kan inte sova.
Magkänslan märker vad som är på gång.


Jag är bara så tröt...så trött..
Det känns som om kroppen har gått alldeles för många mil..
Jag tittar på programmet om den asylsökande mamman som försöker ta livet av sig och inte får stanna i Sverige, och försöker känna vilken tur jag har.

Jag tänker på allt fint jag har i livet, hur mycket kärlek jag har ändå..

men just nu hjälper det inte.

När jag var yngre så löste jag sånt här med att skrika, gråta, skära mig och ta tabletter...

Hur gör jag nu?
Jag är en vuxen människa med ansvar.
Hur gör jag nu, hur kan jag reagera...? Vad är det rätta sättet?

Jag känner att jag gråter, fysiskt... men psykiskt tänker jag mer på hur mina fingrar rör sig över tangenterna..

Allt känns så distanserat, och jag känner mig så utanför på nåt sätt..
som om jag står utanför glasbubblan, tittar in och bankar på glaset
"Hallå, vad fan håller du på med, släpp in mig!"

Hur vet man om nån är hemma, om man inte ringer på klockan?
Kan inte nåt gå rätt?

skola, jobb, kärleken, ekonomin...vad som helst....
Det känns som om mitt hjärta har brustit, men...utan riktig anledning..

Jag tänder en cigg, och tänker att jag kanske åtminstone ser lite franskt romantiskt deprimerad ut....förmodligen inte..

Hopp för framtiden!

JAG KAN SE BAR MARK OCH GRÄS!!!!!!!!!






Men det räcker inte, nu har jag fått blodad tand, en försmak och en lockelse...
Nu jävlar världen är det bäst för dig att slå ut blommor och träd, knoppar och blad...GRÄS, GODDAMMIT, GRÄS!!

Annars jävlar ska jag stoppa min fiktiva Glock så högt upp att du kan sätta ordet tårk- framför där jag kör upp den!!!


Nu blir det nog lite mer kaffe.....Jag känner inte att jag är överkoffeinerad.....Du?

Första gångrar.....

Tänker mycket på att göra saker för första gången....sådana tillfällen blir bara färre och färre, det skrämmer mig mer än att bli gammal...

Hur var er första sexuella upplevelse?
Här kommer min...:

Vad är normalt...?

Jag tänker mycket.
Man kanske inte tror det, men det gör jag.

På framtidsplaner, mina vänner, filmer, svält, hur bra man har det, hur dåligt man har det, hur många idioter det finns, sångtexter, bakelser, resor, möbler, smink,matematik, former på saker och ting, alkohol, sjukdomar och allt vad som nu snurrar i huvudet.

Men jag har märkt att dom två saker som lite oftare än alla andra banala tankar snurrar i huvudet är: Sex och döden

Jag kan höra en låt och instinktivt tänka på en sexuell upplevelse.
Jag kan höra ett speciellt ord och direkt tänka på att ligga i en grav.
Se en text och flyga till en ormgrop i dunkel belysning.
Höra ett skratt och tänka på hur det skulle vara att obducera.


Visst att dessa två ämnen är stora saker, som då och då borde snurra i varje människas huvud, men hur mycket är "normalt"?

förövrigt gillar jag inte det ordet... normalt....

Min mamma skrek en gång till mig (i ett av våra många stor-bråk):
"När ska du någonsin bli normal?!"

Jag gick tyst in på mitt rum och skrev en lapp till henne som svar, där jag förklarade att jag aldrig tänkte bli normal.
Jag avslutade med orden:
"...mitt liv ska alltid vara fullt av färger, till skillnad mot dig, din lilla grå dammtuss.."

Hon har fortfarande kvar den.
Jag var 8 år.

Bra morgon.

Vaknade på rätt sida, efter en god natt sömn...
Tog på mig den ludna, mjuka morgonrocken, hasade upp i duntofflorna och satte på kaffe...

Vinterjackan på, en kopp rykande kaffe i ena handen och laptopen i den andra...
glajjorna på.

Solen slår mig i ansiktet som en näve fylld med kärlek,
och spotify har känt av mitt humör och sprutar ut perfekt musik för tillfället:

Teresa Carpio - Loving you
Marvin Gaye - Whats going on
Ray Charles - Busted
Nina Simone - To love somebody

och massor av Jamiroquai.....

ska städa lite innan kristina kommer hit, men det gör inget...jag njuter en stund till....

Morgonstund.....

Ok, det var länge sen jag var uppe innan halv sex förut....
TLÖÖÖÖTT...

Upptäckte att det är sjukt svårt att skriva ordet GÄSP utan att faktiskt göra det.

Iallfall så här tidigt.

Nä, nu ska jag göra mig iordning, försöka få i mig lite frulle och kolla på lite humor innan det är dags att ta spånkan till centralen.

Jag tänker ha en jätterolig helg i Sundsvall, vad ska ni göra?

2 SNL klassiker då..

Kan vara den bästa reklamfilmen någonsin....kan inte se mig mätt på den!

Roliga helger och vänner!

Ja, man går och gräver ner sig i veckorna....plugg,flytt,plugg,flytt...BAH!
det tar aldrig slut, och man letar efter nåt roligare och mer hållbart!
JAG VILL HA ETT JOBB!!!

Jag är inte kräsen, jag förväntar mig inte att drömjobbet dyker upp på en gång, utan ansträngning och slit.
Men just nu tar jag vad som helst. (som inte är Donken eller torka bajs...)

Men helgerna gör det värt det.
Förra veckan fick jag hänga med min älskade bror och den ljuvliga Rombat!
Mycket slit och flytt, men mycket kul också!

Nu i helgen har jag sorterat och städat...
och haft världens mysigaste pyjamasparty (även om det bara var vi flickor som faktiskt höll på pyjamasdelen, dåligt killar!!)
Lite sång (mickis) lite dans (mickis) och lite naket (alla som sov över...och mickis)
fina bilder, långa samtal och söndagsångest.

Jag fick fina badkarsdödskallar och vin av ella och lucas, tulpaner av mamma och VÄRLDENS godaste chokladtårta av min lilla fru!
Det var även jävligt kul att träffa john igen, hemkommen från NY, även om han var ganska jetlagad..

Nu i helgen bär det av till nordligare bräddgrader- nämligen sundsvall, för BF-häng hos brorsan och svägerskan!
ska bli så jävla kul, känns som en evighet sen jag såg dom, och längtar nåt så oerhört!

God, I love you guys!

händer.

Jag stannar upp.. och ser exakt hur hennes händer ser ut.

Långa, vackra fingrar, utan att ha spelat piano, rynkor och fräknar som berättar fler historier än vad jag någonsin kommer kunna berätta.
Jag ser hur hennes nagelband inte har blivit nertryckta på en evighet, och hur uttorkade de har blivit utan krämen jag köpte...som om den skulle göra något.

Henne naglar är vacker målade...i den dova rosa jag målade dem för inte så länge sen.

jag höll i henne, hon var varm, och sa hur tacksam hon var.
men på nåt sätt är de kalla, precis som min bästa vän sa att hon blev när ho precis tvättat sina...



jag visste....

när man inte är patetisk...

Var och festade runt med folk som var dryga 20-30-40-tillochmed50 år äldre än mig, hade så jävla kul, även om det bara var en kort stund.

och nej, även om man ser folk, fast i 80-talet och dylikt, folk som har fastnat..i vad det än är för period, där de hade sin höjdpunkt, så finner jag hopp....

jag känner mig glad
jag känner att de ytliga ting vi bryr oss om på diverse nattklubbar,partyn,pubar och liknande har för en kort...kort.. stund försvunnit.

och det är ren.
pur.
glädje
:-)
Dom är bättre än oss. och det menar jag.
Att säga att någon är patetisk, är bara att säga att man inte har lärt sig nog av den personen...

synd att min tidsplanering inte tillåter mig att vara glad i mer än en timme till....


Förutom det att livet sjunker i allmänhet, så börjar lägenheten komma på plats, börjar äntligen kännas som ett hem...
mitt..hem...
konstigt

Jag tänker försöka skita i fullständigt i vad annat folk tycker, och bara köra på egen vilja..
helt sjukt, men jag tänker försöka....
men å andra sidan så kanske ni borde säga till om nåt blir lite väl kons.....NEJ!!!
jag är konstig..och det kommer även mitt hem vara...så är det,...

fy fan..nu ramblar jag.. Doris larvar sig igen...

måste skriva klart..men ändå inte..fan...ska fira mig själv imorgon, men ändå inte...
mycket konstig födelsedeg i onsdags...mycket sansad och vuxen.....
tisdagen däremot...haha
hade faktiskt glömt bort den själv...
har fortfarande ont i rumpan tack vare Lucas.. :-)


Jag tackar gud för att jag har mina vänner, alla de jag har!

ork?

Nä, det finns inte där just nu..
Inte för nåt...jag borde jobba...jag borde bry mig...Jag borde sova...jag borde ha kul...
men så är det inte.

har knappt orken att skriva här, så innan jag lämnar skolbyggnaden som inte gjort någonting för mig så droppar jag lite text

Drop his name
Push it in and twist the knife again
Watch my face
As I pretend to feel no pain, pain,pain

If you want more love
Why dont you say so?

Snöstorm

Just nu tittar jag ut, och undrar hur i helvete jag ska kunna ta mig nånstans....

Utomhus ser det ut, som det känns i mitt huvud.
För mycket saker som virvlar...praktiska, känslomässiga, stressiga..ja, allt.

Och jag förstår inte hur min far ska kunna flyga hem i det här..helt sjukt.

Men mitt i allt tänkande, virvlande, sorterande, skrattande och gråtande så stannar mitt huvud upp och det enda jag kan tänka på...
är min mormor.

Hur mycket jag faktiskt saknar henne, allt jag inte sa och gjorde.

det får allt det andra att bli små, futtiga saker som kommer lösa sig med tiden, även om man inte tror det.

Det kanske är bra att tänka så, för att få lite perspektiv..men just nu, när jag inte får hjälp nånstans,sitter i telefonkö i två timmar, och vädret bara blir värre och värre... då känns det inte bra, och vinflaskan ser mer och mer lockande ut.

Jag är så glad över att jag åtminstone har vänner och familj som lättar upp, hjälper till, tröstar eller få en att glömma...
några sådana ska jag träffa ikväll.

Mansgrisen- Out.

Silence is golden....

Okej. sjuk igen.
Men för kanske första gången, inte I Bryssel!

Bara ett problem...

Jag trodde det var en vanlig förkylning... snuvig, hostar och lite febrig...
Tills jag öppnade käften (efter en stunds tystnad) och ut kom bara "Vääääääässsss,,,,,........ pip."

jättevackert.
Jag började asgarva av ren chock, men ut kom bara "host, host,väs,harkel,väs,host,,,,,........ pip"

Jag har fattat att jag pratar ganska mycket, och om onödiga eller konstiga saker, men aldrig så mycket som nu när jag tittar på blocket jag använt som kommunikationsmedel under kvällen...:

"Hans mest kända roll var som antingen Batman eller Jim Morisson.."
"Jag tror han heter Tom Sizemore"
"Valnöt, tack."
"Visst är det där Bubba från Forrest Gump, Han med räkbåten?"
"Kan jag få en öl?"
och två olika lappar där det står "Pacino" och "DeNiro", eftersom mamma inte kan skilja dem åt, som ivrigt slängdes upp i luften när de kom i bild, för att "hjälpa till".

(Ja, vi tittade på "Heat" på Svt.)


hosthost vääääääääss......... nu går jag ut och röker... :-)

Bryssel, bitches...

Jomenvisst serrö..

10 dar i bryssel tar på midjemåttet, psyket och levern....men på rätt sätt.

Min mamma kan vara frustrerande, krävande och konstig...
men en av de största anledningarna till att jag älskar henne så mycket, är att hon är aldrig...aldrig.. tråkig.

Hon kommer på nya ideer, nya tankesätt, nya maträtter, drinkar,ställen, bussar, killar, looker och allt vad man kan tänka sig!


Jag har tänkt mycket.
och handlat ALLT för mycket
och druckit mycket (gott.)
och connectat med päronen igen, det är lite därför mamma och jag gör den här resan varje år.



trött är jag iaf. och lite full... /sneglar mot whiskeyflaskan) men inte tillräckligt.............



puss