Vad är normalt...?

Jag tänker mycket.
Man kanske inte tror det, men det gör jag.

På framtidsplaner, mina vänner, filmer, svält, hur bra man har det, hur dåligt man har det, hur många idioter det finns, sångtexter, bakelser, resor, möbler, smink,matematik, former på saker och ting, alkohol, sjukdomar och allt vad som nu snurrar i huvudet.

Men jag har märkt att dom två saker som lite oftare än alla andra banala tankar snurrar i huvudet är: Sex och döden

Jag kan höra en låt och instinktivt tänka på en sexuell upplevelse.
Jag kan höra ett speciellt ord och direkt tänka på att ligga i en grav.
Se en text och flyga till en ormgrop i dunkel belysning.
Höra ett skratt och tänka på hur det skulle vara att obducera.


Visst att dessa två ämnen är stora saker, som då och då borde snurra i varje människas huvud, men hur mycket är "normalt"?

förövrigt gillar jag inte det ordet... normalt....

Min mamma skrek en gång till mig (i ett av våra många stor-bråk):
"När ska du någonsin bli normal?!"

Jag gick tyst in på mitt rum och skrev en lapp till henne som svar, där jag förklarade att jag aldrig tänkte bli normal.
Jag avslutade med orden:
"...mitt liv ska alltid vara fullt av färger, till skillnad mot dig, din lilla grå dammtuss.."

Hon har fortfarande kvar den.
Jag var 8 år.