Jag vet iallafall vad jag ser.
Det handlar inte om ideal, kroppsfixering, rasism, ätstörningar, frisyrer, eller könslösa utomjordingar.
Det handlar om att jag i nuläget saknar två ting i mitt liv som skulle ge mig lycka.
Och saknar dom stort.
Då bortser jag från det faktum att jag är betydligt längre från familj och vänner än vad jag idealiskt skulle vilja.
Det hade självklart varit önskan nr.1, men mer stabil och lycklig än vad jag är nu, har jag nog aldrig varit.
Och med tanke på att jag med det nya jobbschemat antingen kan ta emot besök utan problem,eller resa hem utan stress, så känns det problemet mindre och mindre allvarligt.
Mer framtiden, karriär, personlig utveckling....vuxen skit.
Även om jag känner mig sådär äckel-lycklig bitvis, så vill jag inte vakna upp en dag, långt in i framtiden och känna att jag fortfarande saknar de där två tingen.
Morten sover.
Jag försöker vända på dygnet inför nattveckan.
Tar ett glas vin och kollar på 8mile.
Vi klädde granen, lagade thai-soppa och började bestyren med VÅRT pepparkakshus.
Det som inte behöver vara perfekt, det som kan ha blodiga kroppsdelar, snaror, vitsiga gravstenar, king kong, avhuggna lemmar eller godzilla utan att någon tittar snett eller undrar vad fan vi håller på med.
(Eller för den delen rycker kristyren ur handen på en och säger "DET SKA VARA VITT HÄR!" mormor R.I.P)
Det var liksom då det slog mig. Vad jag saknar. Vad jag är bra på.Vad jag måste göra.
Och hur jävla enkelt det egentligen är.
Det kanske inte händer direkt.
Men nu vet jag.
Och bara det gör mig lycklig. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar