En Ny tid....

Dags att byta om.
Allt för länge har jag gått med huvudet mot marken, depressionen överhängande.
Nu börjar jag känna hopp och glädje, allt är på G. Ny lägenhet, nytt plugg...
då kanske det är dags för lite ny stil.


Jag är inte rädd för förändringar, snarare tvärtom!
Men jag måste ju erkänna att jag är lite seg i starten.


Det tog mig två år att komma igång och träna igen, jag är ofta sen med inlämningsuppgifter, jag väntar med att städa och fixa tills en timme innan deadline, och jag är...nej, var den som ofta glömde, slarvade och inte svarade.


Jag orkar inte med det längre.
Detta innebär inte för den delen att jag kommer förändras så mycket som person.
Jag är fortfarande sarkastisk och cynisk, gillar oneliners och dålig humor.
Jag är fortfarande tjejen som inte säger nej till en whiskey på en tisdag, och "no strings attached" orgier på onsdagen.


Visst, jag har åldersnojja och komplex precis som alla andra, men nu är det fan slut på att tycka synd om sig själv och älta.



Välkommen till en ny tid av mansgriseri!